Krönika. Ida Therén.

2017-07-24 18:00

Vad händer om man blir lite sämre på att tömma soppåsen och diskmaskinen?

Jag är känd bland familj och bekanta för att vara helt extremt usel på att köra bil, städa och laga mat. ​Men är jag verkligen det.

Var dålig på det du inte gillar att göra. Det är ett av de bästa tipsen som jag har fått. Både för karriären – men också för livet i stort. En kollega fick det rådet när han gjorde praktik på en tidning.
Den andra praktikanten var superbra på allt hon fick i uppdrag att skriva om, även om det var sådant hon inte var så intresserad av. Typ, älgkrockar. Trots att hon egentligen ville skriva om kultur. Det visade sig vara ett misstag. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Han, däremot, slarvade med älgkrockarna men lade en hel natt på att skriva en välresearchad text om dystopikultur. Precis sådana grejer han ville skriva om, under praktiken. 

Okej, nu kommer den stora frågan – gissa vem som fick skriva om älgkrockar resten av praktikperioden. Och vem som fick skriva om intressanta kulturfenomen. 

Läxan i detta, i alla fall för mig, är: Visa dig inte för bra på saker du inte vill göra. För då kommer du att få göra dem. 

Det rådet har jag tagit med mig, i mitt arbete. Under åren som jag har levt på att frilansskriva har jag försökt fokusera på ämnen som verkligen intresserar mig, trots att de ofta betalar sämre.

Jag har undvikit säkra inkomster, typ vikariat där jag vet att jag kommer få göra saker som är tråkiga. För det jag vill är att skriva och tänka fritt.
Då blir priset mindre pengar och säkerhet. Jag skulle säkert vara helt okej på att skriva texter där jag inte bryr mig ett dugg också. 

Men det är ju BORING. Så jag har aldrig visat någon att jag kan det. Och följaktligen brukar uppdragen som dyker upp ofta vara sådant som intresserar mig. För det är det jag visat mig vara bra på.

Jag tror att det här är ett bra tips, som fler kan ta till sig. Det fungerar ju inte på alla jobb, men kanske hemma, eller bland vänner. Vad händer om man blir lite sämre på att tömma soppåsen och diskmaskinen. Eller plötsligt blir usel på att köpa skor till barnen, så att en eventuell annan förälder måste bli ”expert” på barnens fötter (har testat, med framgång).

Eller bli dålig på att fixa fikat till personalrummet. Kanske kan någon annan tvingas kliva fram och bli bra på det. För vad är det värsta som kan hända. Man lär ju överleva även utan fikabröd. 

Det här tror jag är viktigt, särskilt för kvinnor, som ofta har uppfostrats att tillfredsställa alla andra.
Var bra på allt, var ”duktig” i skolan, var en bra kompis och en ansvarsfull kollega. Medan det ofta är mer okej för killar att slarva, vara lite ”egen”. Göra fel ibland.

Myten om den duktiga flickan finns av en anledning. Men ORKA vara bra på allt, hela tiden! Hur ska man då hinna det man verkligen vill?
Jag skulle i alla fall aldrig hinna skriva om det jag verkligen bryr mig om, typ feminism, föräldraskap och existensiella frågor. Om jag också skulle vara expert på älgkrockar. 

Och ibland tror jag att vi blandar ihop för vems skull vi gör saker. När vi säger att vi gör något för att vara snälla mot någon annan, men samtidigt suckar över det inombords och beklagar oss inför andra. ”Jag hjälper ju alltid till!”.

Var det då verkligen för att vara ”snäll”? Eller handlar det mest om oss själva? Vårt eget behov av att få bekräftelse och omgivningens godkännande för att vi presterar. Stilla vår egen ångest. 

Du är säkert bäst på powerpointpresentationer, eller inredning, eller att boka semesterresor. Men ibland skadar det inte att ta ett steg tillbaka. Ta en kopp te, slå upp en bok och låta någon annan testa. Även om det blir lite sämre. Går lite långsammare. 

Det kan vara rätt skönt med den där koppen te och boken.

Jag brukar försöka tänka att det också är ett sätt att vara snäll på. Att låta andra lära sig. Precis som med barn: ibland måste jag motstå min impuls att klä på min fyraåring varje gång. Eller gå och hämta havremjölken i kylen när hon är törstig. Och låta henne testa själv.

Man får bita ihop, acceptera en del bakvända tröjor och utspilld mjölk. Men i horisonten får man tänka att man slipper påklädning och springa efter mjölkpaket resten av livet. 

Jag är känd bland familj och bekanta för att vara helt extremt usel på att köra bil, städa och laga mat.
Men är jag verkligen det. Eller är jag bara väldigt smart och har hittat ett sätt, att slippa göra det jag inte vill.

Svaret på den frågan lämnar jag öppet.

Plus & minus

Plus: Skandinavisk sommar,  varför åka någon annanstans? Biblioteket är nästan tomt, träden i skogen blommar, nyheterna är fulla av hundvalpar och man får lite sol i ansiktet utan att svettas. Ahhh.

Minus: Barnmorskorna stressar sönder sig. Risken för födande ökar på grund av bristerna inom förlossningsvården. I Danmark är barnmorska en av de absolut mest populära utbildningarna och det krävs högsta betyg för att komma in. Varför kan inte yrket bli mer attraktivt i Sverige? Det är en enkel politisk fråga. Bara fixa det!

Ida Therén
Ida Therén 

Frilansande kulturskribent och återkommande medarbetare i Dagens ETC, aktuell med artikelsamlingen "Frihet, jämlikhet & systerskap" (Mondial).

Twittrar som @ida_cool, och finns på instagram under namnet @idatheren.